Händelse- och lärorik vecka bakom mig

Veckan lider mot sitt slut. Den har minst sagt varit omtumlande. Man kan säga att jag misslyckades och genom att göra det har jag lyckats.

Veckans rubriker har varit opponeringen som jag stormade ut från. Det var en mardröm att fatta beslutet att resa mig upp och lämna min examination och låta tårna rinna och kroppen saka när dörren gick igen och jag stod på andra sidan. Jag hade dessutom varit där sex timmar tidigare som schemat angivit och pratat med expeditionen (som var på min sida och var väldigt hjälpsamma) 

Anledning bakom händelsen var i korta drag att läraren sa in för alla att jag inte klarat uppsatsen som jag arbetat med i en månad och samtidigt sågat mig tillsammans med min opponent. Dem båda gav mig hård kritik men det som sårade djupast var att hon sa inför alla att jag inte var godkänd. Det ansåg jag som högst oprofessionellt och oansvarigt. När jag stod på parkeringen och pratade med Martin var jag säker på att allt var kört. Men när jag kom hem, efter att ha gråtit på tunnelbanan i telefonen, hade jag fått ett "ursäktade" mejl av läraren som sa att det finns en till chans i april att få betyg på delkursen. Genom att säga nej så löste det sig ändå vilket för en gång skull kändes rättvist.

Jag har även haft en arbetsintervju som jag klarade och har nu gått vidare till gruppintervjuen på måndag. Hoppas att jag inte faller på målsnöret nu, jag skulle vara så stolt om jag fick det!